Aleksis Kivis liv

Esko Rahikainen, Helsingfors universitet


The Birthplace of Aleksis Kivi. Pic: Susanna Kovanen

The Birthplace of Aleksis Kivi. Pic: Susanna Kovanen

Aleksis Kivi är född i Nyland, i Nurmijärvi socken i Palojoki by den 10 oktober 1834. Han var son till skräddaren Eerik Stenvall och Anna-Kristiina Hamberg. I familjen fanns tre äldre bröder och en yngre syster Agnes, som dog när hon var 13 år.

Aleksis Kivi använder sitt författarnamn för första gången år 1860 i manuskriptet till Kullervo. Av ekonomiska skäl kunde han aldrig resa utomlands, men han besökte dock Åbo. Han var beläst och världslitteraturen vidgade hans vyer långt utöver skol- och universitetslitteraturen. Forskningen känner till endast en begränsad del av det som Kivi läste, men han läste allt börjande från Helds och Corvins Världshistoria till verk om kemiska analyser, tidningar, Stagnelius dikter och Shakespeares dramer, från vilka han som känt tagit intryck.

Kivis viktigaste litterära alstring kan sägas ha börjat med skådespelet Bröllopsdansen från mitten av 1850-talet och avslutades med skådespelet Margareta som utkom år 1871. Han bearbetade Bröllopsdansen till en komedi på finska som fick namnet Nummisuutarit(Sockenskomakarna). Skådespelet fick år 1865 statens pris och är fortfarande en populär inhemsk pjäs. Kivis främsta mecenat var Fredrik Cygnaeus, professor i estetik och modern litteratur. Kivi avlade sin studentexamen för Cygnaeus och denne stödde sedan med hela sin sakkunskap och auktoritet fortsättningsvis Kivis begåvning och författarskap, ända från de första prisen, från Kullervo och Sockenskomakarna till nationalromanen Sju bröder. Professorn i finska språket och finsk litteratur, August Ahlqvist var den främsta motståndaren till Kivi och han har gått till historien som den trångsinta litterära traditionens fånge som värdelösförklarade Kivis verk.

Teaterdirektören Kaarlo Bergbom var Kivis vän och stöd redan från år 1864. Han gjorde Kivis skådespel bekanta för allmänheten från och med år 1869 då pjäsen Lea uppfördes. I sina brev kallar författaren forstmästaren Robert Svanström för sin bästa vän. De var skol- och studiekamrater.

Det verkar uppenbart att det var till nytta för Kivis författarskap och de många dikterna, skådespelen Förlovningen, Sockenskomakarna och Lea samt romanen Sju bröder, att han var tvungen att skriva dem i en svenskspråkig omgivning på Fanjunkars i Sjundeå och samtidigt vara isolerad från sina vänner, något som de ekonomiska förhållandena tvingade honom till. Detta var tidvis mycket tungt för honom och i sina brev skriver han att han saknar sina vänner och sin hemsocken Nurmijärvi.

Värdinnan på Fanjunkars Charlotta Lönnqvist kan vid sidan av Cygnaeus anses vara Kivis främsta beskyddare.

Uusi Fanjukars Siuntiossa. Kuva: Susanna Kovanen

Nya Fanjunkars, Siuntio. Bild: Susanna Kovanen

Bland de som uppmuntrade honom kan nämnas Albina Palmqvist, dotter till en manufakturägare i Helsingfors och Kivis älskade samt Aurora Hemmilä, en gästgivardotter från Mäntsälä. Något äktenskap blev aldrig aktuellt ty i ståndssamhället saknade Kivi det viktigaste: ett ämbete och de inkomster det förde med sig. Även sin längtan efter en egen familj har Kivi skrivit in i sina verk. Aleksis Kivi föll på ett ödesdigert sätt utanför den sociala ramen. Han hörde inte längre till allmogen, men han var inte heller en ståndsperson. Kraftkällan i Kivis författarskap var hans häpnadsväckande fantasi, hans människokännedom och litterära begåvning samt dessutom den kärlek och empati mot sina medmänniskor som återkommer i hans verk – dessutom finns där hans makalösa känsla för komik och tragik.

Aleksis Kivi har sin bakgrund i tre hembygder – Nurmijärvi, Helsingfors och Sjundeå. De hade alla tre ett eget, viktigt inflytande på hans utveckling som människa och författare. Kivis mor var hemma från Tusby och hennes hemsocken gav författaren, som under sina sista år led av sinnessjukdom, en gravplats. Aleksis Kivi avled natten före nyårsaftonen 1872 endast 38 år gammal. Inom Finlands kultur är han som författare odödlig genom sina verk Sju bröder och Sockenskomakaren.